Lucictåg på dagis

Vet inte vilka som var mest förstummade av stundens allvar, föräldrarna i publiken eller barnen i lucictåget? Men intet öga var tort, i alla fall inte i var familj eftersom vi efter ett missförstånd kom försent till Amandas framträdande. Vi kom lagom till att fånga upp en tårdränkt A i famnen med ett stort mått av dåligt samvete som följd. Men tårarna torkade och med några pepparkakoroch luccebullar i magen kändes det lite bättre. Och ännu bättre blev det när i alla fall fick se Pontus avdelning sjunga. Ja, ja man är inte hundraprocentig som förälder jämt.